Försvunnen kärlek. Ångest. Separation. Vilse. Förlåtelse. Ekonomi. Desperation. En ny chans. En ljusning. Musik för mig genom någon annan. Hopp. Tro. Löften om framtiden. Ett stort steg. Ärlighet. Vetskap om något jobbigt. Ett stort problem. Frågor. Ta sig igenom tillsammans. Tvivel. Osäkerhet. Mardrömmar…..
“If you´re not the one then why does my soul feel glad today?
If you´re not the one then why does my hand fit yours this way?
If you are not mine then why does your heart return my call?
If you are not mine would I have the strength to stand at all?
I never know what the future brings but I know you´re here with me now
we´ll make it throuhg and I hope you are the one I share my life with,
and I´m praying you will be the one I die with”
Who are you? What´s your secret? When will I get some answers? When will I know? When will I figure things out?
When will you tell me?
Jag är nu påväg att avsluta det sista kapitlet i den här boken.
I går var en väldigt jobbig dag med många tårar. Det var en trevlig julafton, visst var det det, men jag fanns inte där. Jag svävade någon annanstans. Mellan sorgen över det jag lämnar, ängslan över det jag trodde jag var påväg mot men tappade bort på vägen och oron över det som komma skall. Det tomma i mig som jag måste - verkligen MÅSTE - lära mig att fylla med mig själv och inte med andra.
Denna bok har varit omtumlande att skriva. Mycket hinder på vägen och enormt många timmar stampandes på en och samma punkt. Oförståelsen, bristen på ödmjukhet och det omöjliga målet att försöka nå. Varför har jag fortsatt att skriva? Jag har inte riktigt funnit svar på det ännu, men jag tror det delvis har berott på det som tillkommer runt om kring. Alla människor, underbara människor som jag älskar att omge mig med. Förstående och ödmjuka människor som accepterar mig för den jag är…. för att jag accepterar dem… för de dem är.
Jag har tyvärr inte varit bortskämd med detta i mitt liv. Jag har alltid varit för rädd för att komma för nära någon på grund av rädslan att bli bränd. Mitt då väldigt sviktande självförtroende och oförmågan att stå upp för mig själv har gjort mig till en eremit. Nuförtiden har jag lite mer skinn på näsan bland annat tack vare all idioti i samhället jag har varit tvungen att brottas med, tack vare mina starka drömmar om egen verksamhet, tack vare min toppbetygs-utbildning och tack vare min mamma. Jag är starkare nu.
När jag skrev de sista orden i det sista kapitlet kände jag en värmande bris komma svepande. En bris av styrka, hopp, glädje och självinsikt. Jag känner mig befriad. En tung sten lättade från mitt hjärta och jag kunde andas utan hinder. Stenen bestod nog mycket av vetskapen om att framtiden då bestod av en familj där allt ansvar axlades på en människa. Ansvar över barnen, över ekonomin, över hushållet och ansvar över friden mellan familjemedlemmarna. Stenen bestod nog också av rädsla över att säga fel saker, att skratta vid fel tillfälle, att vara tyst vid fel tillfälle eller att helt enkelt vara på fel plats vid fel tidpunkt.
Världen ligger framför mina fötter. Den är ännu väldigt tom, svart och kall, men jag tror att den sakta men säkert håller på att fyllas. Det gäller nu att hålla huvudet ovanför ytan, att styra i rätt riktning och verkligen försöka fokusera på det som är bra. Just nu finns det i och för sig bara ett fåtal saker i med mitt liv som är bra. Den ena är utom räckhåll för mig och jag kan inte hur jag än försöker nå denna underbara…. och kommer aldrig att göra det heller. Tyvärr är det bara att inse fakta. Intresset från dennes sida är så otroligt mycket svalare än vad jag förstod av det hela från början. Hehe.. jag som till och med trodde att jag betydde något extra…. vilken dumsnut jag varit.
Men man lär sig av sina misstag och som alltid är det bara att GLÖMMA OCH GÅ VIDARE!!!
HÖR DU DET NU JONNA!!!! GLÖM OCH GÅ VIDARE!!! DIN DUMMA KORKADE BLÅÖGDA DRÖMMARE!!!
Det finns ett liv för dig där ute….. nånstans……
Nu har du gjort så att jag fått ont i magen igen….
Jag tror jag bara ska skita i allt och alla som har med mitt liv att göra just nu….
…förutom jobb-letandet förstås… det kan få stå kvar där som en daglig syssla.
Suck!
Vad trött jag blir!
Jag har “tagit det lugnt” nu i en veckas tid. JAG KLÄTTRAR PÅ VÄGGARNA!!!!!
Men det känns ändå som om det är bättre nu eftersom min inspiration är tillbaka. I morrn har jag planerat att ta en låååång promenad… om det funkar. Sen ska jag sätta upp adventsstjärnorna i fönstren. Jag vill julpyssla… men det känns lite konstigt att julpyssla utan barn.. meeeen jag ska nog göra ett pepparkakshus, lite julgirlanger och några julkort iallafall.
Jag gillar att göra pepparkakshus. Jag köper färdig deg.. visst, men jag gör huset själv 
Tack M för att du står ut med mina knasiga funderingar o tankar. hihi…. Det finns mer… trust me ;D
pissdag idag.
Sängliggandes med feber hela dan. Blir väckt kl 8 på morgonen efter 4 timmars sömn av mobilförsäljare, strax därefter ringer blocket och vill sälja sina tjänster till företaget. Godtrogen som jag är så kan jag inte avspisa dem bara sådär utan jag måste lyssna på vad de har att säga. Är inne på min 4.e film för dagen. urtrist.
L ringer och säger att jag inte behöver tänka på att laga nån mat idag tills han kommer hem. Skönt tänker jag. “för det finns ju risifrutti i kylen”….. jaha… ska vi leva på risifrutti??
“jamen du hade väl inte trott att JAG skulle ställa mig och laga MAT när kommer hem från jobbet!!!????
……. nähä? nä det trodde jag väl inte dårå…. eller?
Med andra ord “jag besparar dig mödan med att behöva laga mat när du ligger dålig med feber… men det innebär också att du blir utan mat”
Jaha? och kontentan av det hela blev ju att jag skulle behöva laga mat i alla fall… Varför säga nåt från början då?
Karlar!!!
Det ringer på dörren… gissa vem?? Jo! JEHOVAS VITTNEN!!!! AAARGH!
Pratade med M igår om att ta initiativ till kontakt…. jag hoppas att han inte tog illa upp… Det var inte menat som kritik på det sättet… bara lite mer som en gullig pik.
Det där ordspråket “det man inte vet mår man inte dåligt av”… det gäller inte mig för det är ju det jag inte vet som stör mig…
PISSDAG!
Varför är det bara på natten man inte kan sova… det borde vara på dagen istället… för då ska man ju ändå vara vaken så då gör det inget….
Jag läser mig trött oftast… släcker lampan…. blundar och försöker somna… tänker för allt i världen inte på att jag ska somna för då somnar jag definitivt inte….. men det gör jag ju inte ändå :S…. ger upp efter 20 min o sätter i lite musik i öronen… min mp3 är det nå fel på (det är en stenåldersmodell) så den går inte att ha på låg volym… då stängs ljudet av helt… lyssnar kanske en halvtimme timme….. stänger av…. har fått ont i lederna av att ligga i sängen för länge i vaket tillstånd….går upp o tar en värktablett…. måste tända för att ta mig fram till kylen…. blir pigg och som jag lärt mig ska man inte försöka tvinga sig att sova utan man ska gå upp, göra något annat en stund, så då tar jag min lilla minidator och knappar lite….. och här är vi nu.
Just nu är det några fulla idiotungar utanför som gapar och skriker. Är det inte dessa förbannade moppar mitt i natten så är det gap och skrik. Det är jämförelsevis lugnt i vårt område…. sägs det… undrar hur det är där det sägs vara värre?
Ahh.. oroar mig över vintern. Med kylan och fukten kommer ledvärken och jag vill för allt i världen inte börja med medicinerna… Det är cellgifter…. som utplånar allt man har och man mår ooootrooooligt illa av dem. Jag har till och med förlorat ett barn på grund av dessa monstermediciner. Jag hann inte sluta i tid. :=(
Snart är det December. Min födelsedag, Julafton och nyår. Jag gillar December, det har jag alltid gjort. Inte för att jag brukar fira min födelsedag direkt, utan jag älskar snön, julstämningen, lugnet o det mysiga, murriga vädret. På kvällen sitta med en stor kopp te i handen framför en brasa eller levande ljus. Se hur snön faller utanför fönstret…
Vi har alltid haft tomte på julafton, dels när jag var liten.. för att jag var liten 
Jag har haft ett sånt otroligt bra liv där hemma med mina föräldrar. Skyddat och lite gömt… men bra liv. Den stora tomten har varit min lekplats med kojor i de stora buskarna. Klätterträdet som min bror planterade när dom flyttade in (det är idag nedsågat). Den stora asken som växte rakt upp men lät sina grenar bölja sig ner runt om det som ett stort trädslott. Mina och Ms alla “klubbar” vi hade på olika vindar i de alla uthusen. Alla mina ärtland genom åren. Jag älskade att plantera ärtor. När det var dags för brasa för att bränna ris och löv på hösten grillade vi alltid korv och jag hade dille på att anlägga en egen liten brasa vid sidan av. Pyroman som jag var. Restauranglekarna jag hade på hösten när svampen kom upp…. hihi. . vad sägs om sandstuvad röksvamp med grässås med mosade halvruttna äpplen och en uns av halvförmultnade asplöv
M och jag älskade de olika “öarna” på åkern. Vi lekte ofta där. Var på upptäcksfärder och mystiska uppdrag. L och jag fick för oss att när bommarna borta vid järnvägen plingade skulle en häxa komma och försöka fånga oss… det plingade juh rätt så ofta. Bland annat en gång när vi satt ute på den nyskördade åkern och åt kvarblivna vetekorn…
Jag o L hade även för oss en tid att leka på och invid järnvägsspåren… livsfarligt egentligen. Vi la en massa blommor och gräs på spåren när bommarna var uppe och när det började plinga blev vi alltid lika rädda… sprang och gömde oss, lät tåget åka förbi och gick sen och tittade på våra mosade blommor. Vi var jätterädda att tåget skulle spåra ur på grund av våra grässtrån.. heeh . det gjorde det inte.
Jag kommer ihåg Ls Guns´n Roses bombarjacka… den var lite speciell för en tjej att ha. Ja herregud vad jag ibland längtar tillbaka till den bekymmersfria tiden.
Det var på en utav de där åker öarna som jag en vinterkväll med gnistrande snö under stjärnklar himmel fick uppleva hur det kändes att bli kär. Lilla R. Vi var så små. Du hade fått snö in i skorna och var dyngsur, men du satt där och höll min hand under alla stjärnorna. Vilken kväll. snart 15 år sen och jag minns det som igår. Vi hade haft snöbollskrig innan och du hade mulat mig så vi båda ramlade ner i snön. Allt var så oskyldigt på den tiden. Men det var nog den mest romantiska kvällen hittils i mitt liv….
Oj jag skulle kunna hålla på i evigheter…. kanske måste sova nu. klockan är 03:15.
Go…. så långt hann jag…. sen kräktes hunden och jag var tvungen att rusa upp ur sängen för att rädda det som räddas gick… Han ska alltid kräkas på natten av någon anledning och han ska alltid göra det endera på en matta eller i sin säng…
Nu gör vi ett försök till. Natti natti alla sömntutor där ute. Det är nästan så jag hör er snarka
Det blev kanske lite orange… men jag får färga i lite mörkare slingor sen
Jag fick ett samtal från Personalansvarig på Phalén. Hon hade sett mitt CV på arbetsförmedlingens hemsida och ville träffa mig för en arbetsintervju. Det gällde ett vikariat på deras ekonomiavdelning. Jag ska dit på torsdag
Dom finns i väsby, så det bli inte så långt att resa. Däremot måste jag ha bil eftersom det tydligen ligger ute på vischan längs med vallentunavägen… då får väl lasse börja åka tåg som han sagt förut att han ska göra. Det tar 10 minuter för honom att gå från stationen i uppsala till hans jobb. Om jag skulle gå från stationen till halvvägs till vallentuna skulle det nog ta lite längre tid…. ;D
*suck!*
Nu sitter jag i soffan unde täcket och är lite sänkt, trött o frusen. Jag har min beskärda del av kvinnlighet idag och några dagar framöver. Den första dagen är värst, men om jag har turen att hinna ta värktabletter innan det är för sent så är det uthärdigt iallafall. Om jag inte hinner så blir det en dag med fölamande värk och stort behov av värmande kuddar. Idag vaknade jag i tid så jag hann ta en tablett innan det hade hunnit gå för långt.
Nu ser jag på Fresh prince i bel air. Will Smith är så himla söt. Han, Jim carrey,Jack Black och Johnny Depp är nog de skådespelana jag tycker är absolut mest begåvade. Kanske för att alla fyra är sig själva. De kan göra oändligt många olika karaktärer och det blir så naturligt för dem. Inget påklistrat. I Love it. Den absolut bästa karaktären tror jag är Captain Jack Sparrow. Jag är nog lite småkär i honom tror jag ;D
Jag hade det väldigt mysigt och roligt i helgen. Vi var helt slut när vi var klara…. efter 12 timmar. Tack M för att jag fick vara med o hjälpa till. Vi samarbetar verkligen bra. hihi!. =D
Det blev lite för mycket vin på kvällskvisten… Jag kan väl tyvär inte direkt säga att jag kommer ihåg allt…. =S
Hoppas jag inte gjorde bort mig bara…
I tell myself that I can’t hold OUT forever.
I said there is no reason for my fear.
Cause I feel so secure when we’re together.
You give my life direction,
You make everything so clear.
And even as I WANDER,
I’m keeping you in sight.
You’re a candle in the window,
On a cold, dark winter’s night.
And I’m getting closer than I ever THOUGHT I MIGHT.
My life has been such a whirlwind since I saw you.
I’ve been running round in circles in my mind.
And it always seems that I’m following you, boy,
Cause you take me to the places,
That alone I’d never find.
And I can’t fight this feeling anymore.
I’ve forgotten what I started fighting for.
It’s time to bring this ship into the shore,
And throw away the oars, forever.
